A sparkling start

Utan att meddela mig visade det sig att det istället för ölprovning var mousserande imorse och engagerad i ämnnet som jag är var jag givetvis tvungen att springa dit. Dessutom är det aldrig fel att börja dagen med att dricka bubbel. Och jag har fått bekräftat sådant som jag redan anade: som att Prosecco la Robínía (med gul etikett) smakar skit. Please forgive my bluntness, men tutti frutti (det luktade lite päroncider och banan...) är knappast min grej.

Först ut var Rotari rosé. God, prisvärd och omnämnd hundra gånger om på den här bloggen. Sedan kom champagnen och det franska mousserande vinet (vilket var ganska lättgissat. Faktiskt) i form av Raoul Collet Carte Noire Brut och Dopf. Det är ju en av de absolut billigaste champagnerna vi har (ska jag vara ärlig visste jag inte ens att vi hade så pass billiga - jag trodde de billigaste låg på åtminstone 250, men här endast 199) och smakade lite därefter. Jag tycker man kan hitta bättre franska mousserande än Dopf också. Geisweiler Monopole, till exempel.

Till och med efter proseccon smakade argentinska Fuzion nästan ingenting och det jag uppfattade tycktes vara smått bränd plast. Till min förvåning klarade sig René Barbier-cavan riktigt hyfsat i jämförelse. För blott 70 spänn är den helt okej.

Det hela avslutades med ytterligare något av ett bottennapp, nämligen Donelliproducerade Lambrusco dell'Emilia Bianco. Lambrusco är egentligen ett vitt vin, men klassificeras ändå som 'spritsigt', alltså lätt mousserande. Och det smakar därefter, kan tilläggas. Luktar skumbanan och kola och smakar mesig päroncider och banan. Usch!

Nu ska jag återgå till att skriva om bubblorna, för att sedan smita iväg och sälja dem till allmänheten. Passa på att testa julölen i god tid, föresten. Som ett tips så här före hela galenskapen drar igång.

Sött- och starkt-provning

Jag har ju glömt att skriva om den senaste jobbprovningen vi hade för några veckor sedan. Den frukosten var inte fel, kan jag säga (även om vi naturligtvis spottar då vi ska jobba direkt efteråt). Tillbehör i form av italienska mandelskorpor, grönmögelost, brieost och mörk choklad och drycker i en blandad kompott av söta vita, portvin och sherry.

Först ut var Muscadel Red från Sydafrikanska, välkända producenten KWV. Sött, till deserter, men det är faktiskt hyfsat gott i sig också. Funkade bra till brieosten.

Sedan följde italienska Sommavite från Toscana. Yum yum till mandelskorporna indeed, fast faktiskt inte bäst.

Portvin gör sig ju, som kanske bekant för en del, fantastiskt till grönmögelost och oavsett om det är ett gott portvin i sig så får det ett rejält uppsving. Som i det här fallet med Graham's Late Bottled Vintage från 2003. Det var inte jättegott i sig, men med osten blev det riktigt smaskigt. Själv föredrar jag (och rekommenderar skarpt!) Allesverloren-producerade Fine Old Vintage för 139:- Så sanslöst prisvärd och hur gott som helst. Testa ett glas med pestodränkt pasta, till exempel.

Sedan drack vi en Tokaji, närmare bestämt Aszú 6 Puttonyos Château Dereszla. Alltså ett sött, vitt vin från Ungern. Tokajier är speciella på det sätt att de benämns med siffror (från 3 till 6) beroende på hur söta de är. Ju sötare desto dyrare, dessutom. Precis som hos druvorna i Sauternes i Bordeaux drabbades ägorna av Botrytis cinerea (ädelröta), som i de här fallen faktiskt bara gör gott. Det är det som bidrar till den speciella sötman.

Tre druvor odlas i området: Furmint (60 %), Hárslevelü (35 %) och Ottonel Muskotály (5 %), den gula muskatdruvan som är mer känd under namnet Muscat Ottonel (eller Lunel). Vi drack alltså en 6a och nog märktes det. Fantastisk ihop med skorporna och brieosten och även jättegod i sig.

Slutligen serverades en sherry: Real Tesoro Cream. Jag gillar sherry, men det är inget jag masskonsumerar direkt. Den här är god. Funkar dessutom bra med den mörka, bittra chokladen.

Trots att jag inte jobbar heldag imorn (för en gångs skull på en fredag!) så funderar jag starkt på att springa på ölprovningen i alla fall. I'll let you know if I do.

Julöl och novembernytt

Barossa Valley. And why I love red wine.

De röda vinerna haglar, tycks det, och det finns mycket läckert att slänga sig över (quite literally) för att inte gå miste om något. Så låt oss börja genast. Med franska Crozes-Hermitage 2007 från Alain Graillot. 188 kronor och tydligen väl värt pengarna. Crozes-Hermitage ligger i norra Rhônedalen och där är endast Syrah som röd druva tillåten. Så här snackar vi 100 % syrah och riktigt bra skit.

Själv gick jag och köpte en lite billigare (nåväl: 89:-) italienare (!) i form av Rosso della Rocca från Toscana. Tror det kan vara något, serrni. Producenten av favoriten Monti Garbi Ripasso, Tenuta Sant' Antonio, har släppt La Bandina för 199 och jag är riktigt nyfiken. Inte köpt ännu, men det kommer. Var så säker. Funderar även på Kaliforniska Crane Lake Malbec, men är osäker pga priset (endast 69!). Dock låter det som ett riktigt Matilda-vin, med både björnbär och lakrits. Ska kolla upp det först, tror jag.

Är ni sugna på sydafrikansk cabernet sauvignon så skulle jag satsa på Webersburg från Stellenbosch. 149:- och sådana smakbeskrivningar att det riktigt vattnas i munnen. Den försvinner minsann från hyllorna, let me tell you. Annars överväger jag chilenska Coyam; en riktig druvmix (som min Trio-favorit) (syrah, merlot, carmenére, cab sauv, mourvedre och malbec - see, I wasn't kidding) för 150 och Chile är bra på druvmixer.

Något jag redan har testat och som jag pratar vitt och brett om med kärlek är australiensiska Milton Park Cuvée från en av mina favoritregioner; Barossa Valley (tänk Peter Lehmann). För blott 89 spänn får man ett jättebra vin; en mix av cab sauv, merlot och shiraz, som fullständigt ångar av mörka, syltiga bär, med precis lagom dos av choklad och vanilj för att få det att flyta ner i halsen som sammet. Det här är varför jag älskar rödvin.

Om det är någon som vill ha vitvinstips så tror jag på Sydafrikanska Neil Ellis Sauvignon Blanc för 149:-. Tror den kan påminna om underbara De Grendel från februaris nyhetssläpp tidigare i år (den ligger i beställningssortimentet nu och går utmärkt att beställa). Eller varför inte en Chardonnay i form av Nya Zeeländska Southern Ocean för 89:-. Vi har dessutom fått in två nya Pol Roger-varianter: en Brut Vintage och en blanc de blancs (1999 vs 2000) för 448 resp 539.

Julölen (och övriga juldrycker) släpps den 16:e november och traditionell som man är misstänker jag att jag kommer att köra på de gamla vanliga; Falcons Julmumma, Samuel Adams Winter Lager, Midvinternattens Mörker och Mysingen. Gärna Nils Oscars Kalasjulöl också. Tänker däremot testa en ny variant i form av norska Underlig Jul för hela 46 spänn (0,5 l). Det låter som något för mig.

Förutom julölen så kom Fuller's Vintage Ale för 59:- nu i november och den rekommenderas absolut.

Under denna helvetiska månad är det i alla fall tur att det finns gott om goda drycker. Ut och investera mera! I know I am.

Den stundande glöggen

Dufvenkrooks Vinglögg är bättre än Originalet. Riktigt god, faktiskt. Och så sparar man en tia.

Norska vitvinsglöggen Herrgårdsglögg var lite svår i början (ljus glögg mixat med surt, vitt vin...), men tog sig och jag tycker att den är ett riktigt trevligt undantag. Speciellt för endast 59 spänn.

Dufvenkrooks Xmas Delight utmanar min gamla italienska Lucia-favorit, då även den kommer med chokladsmak. Jag älskar båda två, men faller återigen hårdast för Lucia. Samma pris - testa båda två, säger jag.

Dufvenkrooks presenterar även två lite udda varianter; Amore Vanilj och Amore Hjortron. Då jag älskar hjortron, men inte är så förtjust i vaniljsmaksatta saker förutspådde jag att jag skulle ogilla den första och föredra den sista, men ack så fel man kan ha. Så mycket vanilj smakade nämligen inte den första, utan var ganska god, allt medan Hjortron-varianten var fullständigt vidrig - sötsliskig och tuttifruttiaktig. Yuk! Undvik!

Slutligen kommer deras Prestige (starkvinsglögg), som jag tycker smakar för mkt russin och torkad frukt och deras Special (spetsad med whisky) och den är, givetvis, riktigt god.

Blossa lanserar de gamla vanliga samt Trestjärnig, spetsad med Cognac (lite för spritig för mig, uppvuxen på saftglögg, som man är) och med Rom (samma sak där, men hellre Cognac än Rom, helt klart).

Jag kommer att investera i Lucia, Dufvenkrooks whiskySpecial och vinglögg det här året. För att inte tala om skumtomtar... Enjoy!