Det beska i Amarone

Nu så. Fredagen den 26e var jag på Amaroneprovning. Vi testade 5 olika, varav en visade sig vara en ripasso (dvs gjord på Amaronerester - de redan använda torkade druvorna), närmare bestämt min kära Monti Garbi. Mycket god (och prisvärd), men som sagt. Ingen Amarone.

För att få koll på budgetvarianterna (om man nu kan kalla en flaska för 175 spänn för budget...) var Capitel de'Roari först ut och trots sina 15 % (Amaroneviner är alkoholstarka och ligger mellan 14 och till och med så mycket som 17 %) var den både mildare och mindre sträv än de övriga. Ska man ändå dricka Amarone och ändå spendera runt 200 är det absolut värt att lägga på en 20 och köpa Alpha Zeta (ja, officiellt heter den kort och gott A Amarone) för 199:- istället. Den är eldigare och väldigt tydlig i sina olika drag (vanilj, körsbär, kaffe). Mums!

Den klassiska Tommasin för 269 är givetvis bättre; äldre, fatigare och den sticker ut. Bäst var nog ändå Zenato, för 379, och en alkoholhalt på 16,5. Sanslöst fyllig och alldels underbar.

Amarone (som är ett vin och inget distrikt eller druva) kommer från italienskans amaro, som betyder beska, men det givetvis finns där sötma också. Man torkar som sagt druvorna, i 100-120 dagar och sedan lagras vinet i 24-36 månader. Därefter rekommenderas absolut vidare, privat lagring.

Det är en krånglig process att torka druvor och många angrips av ädelröta. Därför förlorar man ofta en stor del av skörden; därav priset (samt ryktet, naturligtvis). Det görs i Valpolicella och druvorna är vanligtvis corvina veronese, rondinella och molinara (även osoleta är vanligt).

Det är inget förfestsvin, utan bör avnjutas lite i taget, gärna till lite robustare mat (vilt), samt hårdostar och eventuellt choklad och det tar lite tid att vänja sig vid den speciella och rejäla smaken.